jag är här. jag hade tänkt skriva hundra utropstecken, men just nu förtjänas inga utropstecken.
klockan är 21.50 i usa men 03.50 i sverige, vilket är tiden jag fortfarande går på. resan har gått bra, men varit lång och jag lessnade på min packning efter 5 meter och gav upp idén om att lyckas vara snygg efter 10. det var inte som jag trodde det skulle vara att resa iväg. på något sätt enklare, ändå går inte nervositeten när jag skymtade bostons stadsljus och kaptenen sa att det var 11 minusgrader att beskriva. jag satt bredvid en pappa och hans söta son på 2 år och han sa "well, if the school dosen't work out for you, you come watch out for the kids" på skotskt dialekt. åh! sen när vi fick stå en timme i bagagekön, efter att jag lätt tagit mig igenom kontrollen, träffade jag clara. amerikansk tjej med pappa i sverige och vi klickade direkt. jag fick skjuts till skolan av hennes mamma (hello amerikat, i love you!) och vi bytte mailadresser och hon ska visa mig starbucks. det är en helt annan grej att vara social och småprata här. jag älskar språket, till en grad som liknar besatthet och är så töntigt intresserad.
nu är jag på skolan, så hungrig att jag inte är en befintlig männsika längre och med så fruktansvärt ont i halsen så att jag aldrig kommer kunna göra ett bra intryck imorrn (då vi för övrigt har våra placementtest first thing in the morning, jag trodde dom var på måndag)
mitt rum är inte värt de 12000 jag betalade extra. färgen flagnar, det är litet, ligger långt bort i en korridor och det är våningsäng. dessutom är hela rummet fullt med grejer och jag har bara en tunn filt som täcke. jag vet att jag är picky, vilket jag inte får vara, men ändå tycker mig ha rätt att va, men det ger inte en bra magkänsla någonstans.
just nu är usa ett limbo, och jag vill inte vara här. jag fattar inte, även om det börjar gå upp för mig, att jag ska bo här i 6 månader. jag fattar ingenting och vill helst inte fatta det.
det kommer nog något inlägg sisådär aldrig om hur bra det är här, men just nu vill jag bara sova men inte vakna up..
4 kommentarer:
Syster, du klarade det. du är där, så jävla bra. har du träffat din homie än? kanske dags att börja mejla redan nu. jonas är fin. puss :)
Min bästa darl, jag ska ge dig det bästa tipset jag har fått i hela mitt liv, som är från dig; vänd på allt detta och gör det till något bra. Jag lovar att du kommer se tillbaka och sakna den där våningssängen sen! :) usa och du hör ihop. Du fixar allt. Lycka till idag honey! All kärlek.
Fan vad bra du skriver!
Vad KUL att du gillar språket så mycket!!! Lite irriterande dock att du kommer va myyycket bättre än mig när du kommer hem!
Har du rört din godisgömma ännu? Om inte måste jag säga att du är väldigt stark... Hunger skulle jag aldrig tolerera : )
Dina två tusen per månad i hyra låter ju ungefär lika värda som mina, inte att klaga på! :)
Det där med att vilja sova känner jag igen... antar att det är rätt bra att sova när det känns så.
pusssss!
Förresten, du är medveten om att det ska vara it makeS sense to me...?
I make
you make
he/she/it makeS
we make
you (y'all) make
they make
:) Sorry... pussar...
Skicka en kommentar