fredag 26 juli 2013

Argue for your limitations, and they will be yours



Ibland är det svårt att förstå att det här är mitt liv. Mitt och bara mitt. Det är så förunderligt och tiden går så fort att jag har svårt att greppa det.

Svårt att förstå att det är jag som nu så många morgnar i rad, på exakt samma tid, gått ner till delin på hörnet och beställt min iskaffe att snubben i kassan och jag har börjat prata. Att det är jag som riskerar mitt liv varje morgon när jag klämmer mig in på de överfulla tunnelbanevagnarna. Att det är jag som promenerar till skolan och skymtar Frihetsgudinnan som vore det den mest naturliga sak i världen och sen ge allt allt allt på varje lektion.

Och jag inser hur rädd jag varit. Rädd för att tro på min passion och mig själv. Rädd för att studera det igen och att det då skulle ta ifrån mig all glädje. Rädd för att inte platsa, inte kunna, inte våga. Men framförallt rädd för att inte klara av det, att mitt intresse inte skulle vara nog, att jag inte skulle vara beredd att ge det som krävdes.

Men när det lixom inte längre gör något att gå upp halv åtta varje morgon, när det inte spelar någon roll att du är så trött att du måste dricka två extra kaffe per dag, när du inte bryr dig om ifall du gråter inför folk du känt i två veckor. När du ser det som något spännande att göra bort dig inför folk och längtar efter att bli utmanad och gör saker du aldrig trodde du skulle göra...

Då bara vet man att det är rätt. Och jag tror det är den känslan jag väntat på så länge nu.


torsdag 11 juli 2013

New York Film Academy


Orientation day idag. Peppen alltså!! Vad vi fått lära oss so far:

If its too good to be true it is too good to be true. 

It's better to be a little paranoid and rude than nice. 

Nothing ever goes smoothly. 

Och, my personal favorite: "studying one of these crafts is the closest a human being can come to magic."

Imorgon dance placement, fredag city tour, måndag: classes!




lördag 6 juli 2013

New York state of mind



Här sitter jag, på det som i fem veckor framåt är min fire escape. Klockan är åtta på kvällen, det är snart ett dygn sen jag gick upp och lämnade Sverige. 

Och det är så mycket som känns i mig. Det är så ofattbart fantastiskt att vara här, att jag är här, igen. Log som en galning när jag stegade ut från JFK. Släpade mina redan för tunga väskor, svettades i hettan och tog mig till Williamsburg. Som om det vore den mest naturliga saken i världen. Och det fina är att det är precis så det känns. 


fredag 5 juli 2013

Stockholm i mitt hjärta


Senaste veckan har varit fin. Jag har mest skrotat runt på dagarna och träffat vänner på kvällarna. Tror att det är det som kallas semester. 

Igår var min sista kväll i Sverige på ett tag vilket betydde date night. Promenera Götgatan ner, äta sushi i gräset, spatsera i gamla stan och dricka billig öl på söder. 

Och dö lite över hur fint sommarstockholm är och det faktum att vi nu, äntligen, bor här.