lördag 29 juni 2013

Små lätta moln

När livet känns som en Pripps blå-reklam, då är det bra. 

Sjätte gången på löparö. Mygg, utflykter, öl i solen, läsa på altanen, långsamma frukostar, kortspel, viskleken och skrattattacker, grillat kött, pussar, hjulning i regnet, popcorn, traditionell midsommar, bad från bryggan, sillunch för första gången, 90talsmusik, promenader och solsken. 











måndag 17 juni 2013

Hejdå

Hejdå Umeå. Hejdå min hemstad. Hejdå staden som jag blev vuxen i. Hejdå staden som jag var så våldsamt förälskad i mina sena tonår, där jag träffat några av de bästa personerna jag vet och skapat några av mina bästa minnen.

Hejdå Ålidhem, Böleäng, Mariehem, Öbacka, Kungsgatan, Väst på stan. Hejdå vår första gemensamma lägenhet med ljuden från gatan utanför vårt fönster. Hejdå till minnena i alla de kollektiv jag bott i. Hejdå alla gator jag bott på, alla vägar jag promenerat.

Hejdå Umeälven och alla gånger jag grillat, druckit vin, solat, spelat kubb och köpt chips på Statoil mitt i natten. Hejdå svingen, apberget, kafé Station, Nydalasjön, TC's uteservering, ölen på Bishops, de stora vinglasen på Lottas, kvällarna vi dansat på Allstar.

Hejdå decembermörker, sex månaders vinter (jag kommer inte sakna dig), långsam vår, sommarnätter det aldrig blir mörkt.

Hejdå spexet. Min största glädje de senaste fem åren. Hejdå Sagateatern, rep i lärarhuset, festerna som aldrig tog slut, internskämten, kramarna, peppen, punschen.

Hejdå universitetet. Blaskigt kaffe i Tornet, plugg i Lindellfiket, hörsalarna, UB. Hejdå tråkiga föreläsningar, tentastress och att inte kunna få tag på kurslitteratur. Hejdå intressanta seminarium, sovmorgnar, pluggsessioner som byts till skvaller och skratt. Hejdå matlådor och 30 minuters kö till micron. Hejdå tentafest och EPP.

Hejdå Umeå. Fan vad konstigt det här känns... Nu ska jag ut på mitt livs (andra) största äventyr. Det är dags.

söndag 16 juni 2013

48 timmar

De senaste 48 timmarna har jag...
sovit 11 timmar.
jobbat 11 timmar.
flyttat och flyttstädat i 16 timmar.

Behöver jag säga att jag är trött?

Men jag går på någon slags överskotts-jag-flyttar-till-Stockholm-imorgon-energi.
En sorts får-träffa-honom-efter-tre-veckor-pepp.
En typ av allting-är-sista-gången-i-Umeå-sentimentalitet.
Något som liknar skräckblandad förtjusning.

Klart man inte kan sova då.
(Inte heller kan man sova när det är ljust dygnet runt och du spenderar din näst sista kväll med fina vänner, öl och sällskapsspel på en mysig balkong med utsikt över älven)