memory lane

dom flesta har höjt på ögonbryna och sett förvånade ut när jag sagt att jag bara är här en vecka. och jag vet att det är kort men det var det jag kunde ha råd med, och det har varit så sjukt bra ändå. I got what I came for. har ätit på mina favvoställen, träffat dom viktiga, chillat och haft semester, spelat spelat spelat och bara hängt i den staden som är så hemma. 

idag har jag käkat blueberry pancakes på IHOP. sen tog jag en trip down memory lane til EF. och det är precis som förut, bara det att allt är annorlunda. jag fick prata med peter vid the front desk, krama om lauren och hämta mitt diploma i yellow house. och jag saknar det så mycket att det gör ont. om jag fick skulle jag göra om det, göra det igen. och igen och igen. 

shit vad länge det är tills jag får vara här igen.

bunker hill och porter's

imorse drog jag till bunker hill community college och träffade maria, international coordinator. vi pratade igenom en massa och hon gav mig kursplaner och papper och tips. det är så konstigt att tänka sig att om ett år kanske jag går där. och jag vet inte vad jag ska tycka om det hela. det är inte den fancy skola och jag tänkt att jag ska gå, det är överhuvudtaget inget som jag tänkt. men det är det bästa för mig just nu. varje beslut du tar, involverar andra och genom detta beslut säger du nej till något annat. varje beslut betyder en uppoffring. och hur vet man vad som är värt att offra?

idag har vairt lika udda som i lördags. alltifrån tjejerna som stoppade mig på gatan för att ta en "funny picture", till killen som prackade på mig en massa om finanskrisen och vägrade sluta prata till tjejen vi gav alla våra mynt till vilket resulterade i att universum betalade tillbaka och vi fick huge discounts på american eagle. 

annars har idag har varit en superdag. lunch vid qunicy market på quiznos (dave's special) och shopping på newbury. efter det födelsedagsmiddag på teriyaki house. sushi och kyckling, david lärde mig äta med pinnar och espressocake från starbucks med ett ljus i. ikväll har vi spelat på porters och åh, det kommer alltid vara porter bellys. jag fick träffa dave, jessica, duncan, will, gino och massa andra. vi jammade och improviserade och sjöng allsång till time of your life. 

imorrn åker jag hem. jag ignorerar det. 

you&me

idag har varit en lugn dag. jag sov till ett, har chillat med david, pratat med älskling via skype (åh) druckit kaffe med dave pa cafe nation, handlat och lagat mat och karvat pumpa med david. vi rostade fröna och gjorde en superläskig mun. sen har jag läst, läst, läst min underbara bok (min mosters migrän eller hur jag blev kvinna) som snart är slut. har läst för david på svenska och han säger att det låter som poesi.

nu ska jag snart krypa ihop på min airbed för imorrn är en fullspäckad dag, med bland annat davids födelsedag.

the first out of many

igår tog jag bussen till cambridge (minnen, minnen, minnen) där JK hämtade upp mig och körde till hans och brads lägenhet. snacka om kärt återseende! deras ställe var fint och dom lagade seriös supergod middag. caitlin kom förbi också och vi pratade och skrattade åt gamla EFminnen. det är å konstigt att forstå och jobbigt att inse att andra gör precis det jag gjorde där för sex månader sen. någon annan bor i mitt rum, går till mina lektioner, har mina lärare, festar på ef-vis, sitter på min plats i cafeterian. jag saknar det så obeskrivligt mycket. för även om boston finns kvar, mina vänner är desamma och jag kan återvända hit så blir det aldrig samma sak. EF är som en egen stad, med egna regler och sitt egna folk.

idag har jag hängt med astrid och eliot! sjukt bra. vi hämtade upp astrid i north end där hon går i kindergarden och vi lekte på lekplatsen. hon är ett energiknippe utan slut som mest leker apa hela tiden. på vägen hem var hon tvungen att gå upp i varje trappuppgång och räkna stegen. hemma lekte hon boss och sa sin vanliga grace och jag blev bjuden på supergod middag.

ikväll har david och jag spelat in. och spelat in. och spelat in lite till, i våra berklee-scarfs. jag var nervös och bitchig och hungrig, men efter ett tag släppte det och jag älskar det ju faktiskt. nu är min sångdel klar och åh så bra det känns!

warmth

helgen har varit lugn och skön. jag har sovit mycket, läst en massa i min intressanta bok, gått långpromenad i t-shirt (!), jag har ätit lunch med cait på athans och uppdateras om ecuador, finanskrisen, valet och non-boyfriends. jag och david har varit på bio och sett the secret life of bees som var helt obeskrivligt underbar på alla sätt och vis. vi har vandrat downtown, ätit burritos och dom, by far, godaste chocolate chip cookies ever på boloco, lyssnat på fool's garden och spelat spelat spelat. vi övar som galningar inför inspelningen. sitter ute på bakgården med löv virvlande omkring oss eller på trappen på framsidan i solen.

igår var en udda dag. först hittade vi en rosa babysko i affären. sen såg vi en blå skål med gröt på gatan. sen en man i röd-vit lack motorcykeloutfit. efter det en snubbe i en krogkö i nattlinne plus att det blåste så mycket att vi gick dubbelvikta och skrattade.

ikväll blir det middag hos jk och brad tillsammans med cait. antingen homecooked eller take out. mys. 

berklee college of music

idag har jag hängt på berklee hela dagen. med skräckblandad förtjusning. skräck för att det påminner om midgård. förtjusning för att jag märker att jag ju faktiskt tycker om det. jag hade nästan glömt det. jag har varit med på harmony, ear training, college writing och ensemble. skillnaden är enorm och jag inser att midgård tyvärr kvävde mycket av min kärlek till musik. på berklee verkar det handla mer om individuallitet och att ha roligt. man är sig själv och får den tid man behöver.

david och jag lever i våran egen bubbla som består av oss två och en ipod. vi utbyter låtar, pratar om röster och texter och känslan vi vill förmedla. vi satt nere vid vattnet och jammade idag och sen vid boston common och spelade. en hemlös snubbe kom fram och gav oss två dollar och jämförde oss med ett band han sett på woodstock 68. jag gör saker jag aldrig skulle vågat förut, david stirrar lite extra på mig varje gång jag föreslår att vi ska improvisera. jag är fortfarande rädd och förvirrad och osäker men så fort vi spelar försvinner allt runt omkring mig. det är rena terapin. och jag vet, bara vet, att jag måste detta. nej, det funkar inte att göra samma sak i sverige, jag vill göra det med david. när vi spelar ihop finns en enkelhet, en säkerhet, en lekfullhet jag aldrig upplevt förut. det ger jag helt enkelt inte upp. 

så, nu har jag försvarat mig tillräckligt. 

att komma hem ska vara en schlager

JAG AR HAR!!!

fattar ni!? jag fattar det knappt sjalv. resan gick bra men var lang. underholl mig med tva filmer och min bok. blev utfragad i amsterdam, sakert bara en rutingrej men jag blev jakligt nervos och skraj anda. sen svettades jag, hade pulsen i 180 och log sa att mungiporna nastan sprack nar jag landade och sag david igen. det var varsta filmogonblicket och jag kan inte fatta att det gatt 7 manader. aaaah. ikvall har david bjudit mig pa cheesecake factory. vara favvoappetizers, pasta och supergoda cheesecakes i en doggybag. plus massa prat om overanalysering, the secret, var musik och framtiden. vi skrattade at mig som en potentiell pudel och nar david jamforde berklee med guacamole. det ar sa naturligt att vara har att det nastan blir onaturligt. men fy fan vad bra det ar. det ar som att komma hem varje gang.

nu sitter david och spelar gitarr som den meganord han ar och imorrn envisas han med att jag ska folja med pa hans lektioner pa berklee. 

uppsala

jag har haft en himla trevlig dag. började med försovning och stress ner på stan för att fika med clara på schmäck. bra som alltid. sen flög jag till arlanda, tog tåget till uppsala för att möta upp danni danger. vi fikade på storken och pratade om våra män, resor, sushi och pms. vi gick sightseeing och tog kort innan jag mötte upp maggie och följde med på hennes föreläsning i global ekonomi. blir så sanslöst peppad på att plugga. nu har vi ätit sen enkel middag, druckit billigt rödvin och avhandlat ämne efter ämne. jämställdhet när det kommer till disk och sex, framtid, utveckling, relationer och lite skvaller. hon är så klok och bra. nu ska vi massera varandra och sen prata lite till.

min pappa sa att jag börjar bli världsvan, och det stämmer. det är så skönt att inte vara nervös eller orolig inför att resa längre, utan att veta att man klarar sig. tar sig från punkt A till B, inte är ett vrak, att det finns människor som kan hjälpa en men framförallt att man kan. imorrn väntar tidig uppstigning, en cykeltur genom ett uppsala jag inte kan, en tågresa och två flygresor på sammanlagt tio timmar. men jag är så peppad att jag tror jag dör.

måndag

det var snorhalt imorse och jag har använt långkalsonger för första gången = me no likey.
men det har varit en bra dag ändå. jobbet var lugnt och bra och jag fick jobba över vilket uppskattas av min sk ekonomi. jag har sett nästan hela day after tomorrow och börjat packa. sen ikväll har systrarna och jag fikat på mekka. (vart annars? jag kräver deras kladdkaka minst en gång i veckan.) diskuterat prostution och namnpublicering. pratat göteborg och malaysia och usa. utbytt erfarenheter, planerat för spa-helgen, skrattat, ritat fula bilder och pratat om sex.

oktober

det är oktober nu, och ni minns vad jag sa va? att jag skulle bestämma mig nu, ta något sorts beslut. och jag tror det formar sig ett i mitt huvud, det har nog gjort under en längre tid. men vissa dagar har jag så mycket att fundera över att all min energi går år att låta bli att tänka. jag tror första delen börjar bli klar iallfall; jag vet vad jag vill nu. hur mitt drömscenario skulle se ut. då kommer bara alla frågeteckenen på hur. dom är så många att dom inte går att strukturera upp. jag lägger min tillit på att den superkorta och superintensiva veckan i boston ska ge mig alla svaren.

men oktober påminner också om ett annat oktober. ett oktober för två år sen, då jag var så stressad attt jag trodde jag skulle gå av. och ett oktober förra året då jag bara ville härifrån. och då märker man; alla framsteg är framsteg. även dom små.

sköna helg

jag har börjat förstå vad en perfekt helg innebär för mig, och jag har haft precis en sån.

jag har börjat med en ny ritual, som oftast händer på fredagar. jag har alltid ogillat att bada badkar. inte riktigt förstått grejen med det och fort blivit uttråkad. men nu har jag börjat lägga mig allt oftare i badet med min bok och sen slumrat till. så även denna fredag. sen vankades det middag och en 6 timmars förfest hos danni. vi åt tsatsiki (som huvudrätt) med ris och köttfärsspett med backstreet boys i bakgrunden och med hetsiga diskussioner om rihanna. sen en salig blandning av singstar, girl session med ett tänt ljus, friskvårdstips, chips och skratt.

i lördags var jag och fikade med anna. (har insett att jag känner inte mer än 4 stycken anna och har därför börjat benämna dom med nånting före. detta var gymnasie-anna) kladdkaka och tre koppar te på mekka och massa ämnen att avhandla. så som vilka som bor i norge, ekonomi, relationer, inkaleden, drömresemål och framtidsoro. på kvällen såg anton och jag snatch och åt popcorn.

idag har ägntas åt att läsa min bok, sjunga, gå lång stavgångspromenad i skogen, se desperate housewives och äta american pancakes. sen har vi storstädat, anton, leffe och jag. tvättat, skurat, rensat, slängt sopor och pantat, burit upp saker på vinden, dammtorkat och dammsugit. himla skönt! nu ska jag belöna mig med glass och läsa ut p.s jag älskar dig.

via skype

skype är världens bästa grej (jag är lite sen med att upptäcka det) jag sitter och pratar med david och han splear låtar för mig, spelar gitarr och presenterar nya musikgenrer som vi ska spela. det är svårt att ha ett band med en atlant emellan sig, men det går. och det är fint. vi diskuterar våra låtar, utbyter erfarenheter och tips och pratar om vår kommande inspelning. jag får träffa honom om 5 dagar!!!!

gammal kärlek

något jag absolut inte vill när jag blir gammal är att min personlighet ska försvinna. lixom blekna bort av krämpor och bitterhet och sorg. ser det så ofta i mitt jobb; det är som att ingen person riktigt finns kvar, det är bara ett skynke av pessimism över att livet är som det är. det är sjukt jobbigt att se ibland, och ibland även förbannat irriterande. det märks så stor skillnad på vilka som har en positiv inställning till livet i allmänhet, och dom som inte har det och vad det spelar för roll. ingen newsflash direkt, men fint att se ändå att det faktiskt kan göra skillnad. dom kan ha lika ont, ha lika mycket sorg och lika jobbig sits, ändå är livet guld värt för vissa. en av de sötaste tanterna jag vet, är precis så. hon är alltigenom positiv, ser alltid den ljusa sidan, sitter och myser med sin katt och dr phil på kvällen, bjuder på äpplen och har rest över hela världen. fastän hon har ont i höften och är trött och bor ensam så är hon alltid glad och trevlig.

det finaste hos mina pensionärer är när deras personlighet tränger fram. när man ser kärleken emellan två stycken som varit gifta i över 40 år. när dom skrattar åt något gammalt minne.
jag får höra så mycket historier, om uppväxt och militära och kärlek och resor. idag berättade en gubbe om sin resor till grekland. och när man når ut till dom, och kan prata med dom som om vi var i samma ålder, då älskar jag mitt jobb.

är sjukt peppad på att bli en gammal, klok, lagomt rund tant med sju magar, massa erfarenhet, positivitet och galenskap.

effektivisering.nu

jag har jobbat dag två dagar, blir alltid lika förvånad över hur skönt det är! har varit supereffektiv; gjort korv stroganoff, bakat bröd (mamma ringde mitt i och frågade om jag skulle bli hemmafru) grundstädat lägenheten, gått lång skogsprommis, ringa massa samtal, svarat på mail osv osv. plus att jag igår hann slappa framför bonde söker fru, läsa min bok och sova tidigt. idag har jag haft serie-update i antons stora säng. one tree hill, greys anatomy och två desperate housewives + popcorn.

please don't stop the music

veronica maggio/17 år - jag har aldrig riktigt fastnat för maggio, och hennes röst har varit lite intetsägande i hennes tidigare, men här kommer den till sin rätt.

the killers / human - dom gör det igen. fy vad bra dom är.

jonas brothers / burnin up - jag gillar den här låten och skäms lite. men till mitt försvar så trodde jag faktsikt det var maroon 5/gavin degraw eller liknande i början. (eller vad som helst förutom dom)

the fray / dead wrong - har lyssnat mycket på the fray på slutet, och det här är en av min favvolåtar.

ladyhawke/ pris is burning - trallar på refrängen som är sjukt skön himla ofta.

fuel / shimmer - jag har en hatkärlek till den här sortens musik. vissa låtar blir sådär dåligt, omelodiöst garagebands-tråkiga, men den här är rätt bra, speciellt början.

phoenix/ victim of the crime - en låt som får att duka på äpplet att vara något roligt.

dagens sanning(ar)

senaste dagarna har jag fått två sannningar framför ögonen, det första från claras blogg. sjukt sant, och bra att bli påmind om.

kärlek är inte så jävla kul jämt, men alla gånger värt det.

det andra från min vän sanna. så klokt och smart och verkligen något jag behöver tänka på.

musik är ett uttryck. om du skulle klämma fingrarna i dörren är det ju ingen som skulle beömma ditt skrik och säga åt dig att skrika högre eller ljusare.

det här får helt enklet bli mina motton. upp på väggen, in i huvudet.

ljuvliga liv

jag har haft en jättefin helg, trots jobb. nu är jag dessutom ledig i sex helger i rad vilket är värt allt. i fredags var det både fredagskänsla på jobbet och gott fredagsfika. sen systerhäng på glunten. vi gjorde tacos och betade av den återkommande listan och skrattade. sen svängde linda ihop en efterrätt gjord på mariekex, nutella, grädde, kiwi och mango som vi åt medans vi såg idol. sen blev det utgång med danni, anna och tor. singstar och gruppbild hemma hos danni, sen cykelgick (vilket jag fick förklara tre gånger för dom vad det innebar innan dom förstod. det innebär helt enkelt att man varvar cykling med gång) vi till corona. där blev det dans och monkeystyle och tuggummi-per.

lördag var slapp. köttbullar till frukost, mys och skvaller med anna och anton och sen jobb. lördagsgodis i bilen, update med anna och sen somnade jag till ice age. (för andra gången. vet inte om det säger mest om filmen eller om mig?)

idag slutade jag klockan tolv. så gruveligt skönt. dagen har ägnats åt bullens korv och DN söndag, skogspromenad och åt att se walle med anton. ikväll blir det skräckfilm och snacks med anton och anna. ljuvliga liv.

den värsta saknaden

den värsta saknaden, är efter någon man förlorat, eller något som är över. då det enda man har är minnen som nästan bara gör mer ont för att det påminner om hur allt en gång var. EF är så för mig. när jag tänker på 6 månader i EFs slitna rum, engelskalektion på engelskalektion, pubertala fester, staden, starbucks och vännerna, då gör det ont. för det kommer inte tillbaka. jag saknar allt med det. tillochmed det som var dåligt och tråkigt och jobbigt, för det var ändå mitt liv där, som jag ville ha det. ibland får jag flashbacks som får min vardag här te sig så meningslös. saknaden gör allt det andra grått och jag förstår inte vad jag gör här. det känns så tydligt ibland att det är där jag hör hemma, även fast det är konstigt och inte som jag trodde att jag skulle kunna känna för något annat ställe än umeå. och jag vet inte hur jag ska handskas med det, för det spelar ingen roll vad jag gör, det är över hur som helst.

jag är glad att jag fick uppleva det, även om det inte låter så. för utan det hade jag inte varit någonstans. EF lärde mig mer än jag nånsin lärt mig, och vissa saker av det finns kvar. som när jag, merel, larissa och martine mejlar varandra alla fyra samtidigt på facebook. eller som när det är 10 dagar kvar tills jag får träffa david igen, spela på porter bellys och vandra newbury street.

då får det vara värt all saknad i hela världen.

underbara underbara

min psykolog sa till mig, när vi diskuterade livet och att bo ihop med nån, att "mest är det vardag och mest är man trött." därför är det så viktigt att man gillar sin vardag. jag gillar när dagar är bra utan större anledningar. så var det igår. kanske var det sovmorgonen, promenaden i solskenet eller providence och the hills (som jag totalt fastnat för.) eller så var det update med anna och en paxad göteborgshelg och en bokad biljett till boston och insikten om allt jag har att se fram emot. mitt mål är att ha något varje månad. oktobers pepp är usa, novembers är göteborg och farmors fest, december julen (vad mer behövs sägas?) och januaris är spa med systrarna.

idag har också varit en bra dag. trots 375 gäster att servera på äpplet, ett svullet lillfinger och enorm trötthet. jag och anton har ätit paltmiddag hos hans föräldrar och sen sett patrik 1,5. underbara vardagslyx. och imorrn är sista dagen av tio, innan jag är leeeedig på torsdag.

veckans fem-i-topp

jag och anton såg mr&mrs smith. ytterligare en film jag inte sett, och jag brukar heller inte vara så förtjust i action. men den här var överraskande bra. snygga scener, okonventionell och med en tvist och lite humor.

hella och jag hade våran sedavanliga tisdagkväll med one tree hill. vi betygsatte idol och namngav killarna (pyjamasen, gulingen, kleerup, palmen, kycklingen osv) sen dippade vi morötter, kollade upp spa och helena spelade jordin sparks på youtube ungefär 20 gånger.

fika med carro. hon hade köpt upp icas bakverk och vi drack te och rensade kläder och pratade pratade pratade.

att min bästa anton har fått fast anställning. och att mitt jobbschema snart kommer vara nästan enbart dagar som det verkar. detta betyder rutiner och ett socialt liv. awesome!

erik hassle - hurtful (hörde den på p3 för först gången idag och nu är jag fast) och elin sigvardsson - antidote (som jg äntligen lyckats få hem!) riktigt bra musik för mig ska skära i hjärtat. det kan vara en textrad, melodislinga eller ton, men det ska finnas så mycket känsla bakom att det nästan gör ont.

idag är det fredgskänsla trots att jag jobbar hela helgen och bara gjort fem av mina tio dagar i rad. i helgen ska jag baka. matbröd (med nötter i), äppelpaj, kanelbullar (det är ju kanelbullens dag imorrn!) och kolakakor. det är kafferep på söndag som gäller.

vardagsidioti

enligt mig finns det två sorters idiotier. den stora, som man lätt ser men som kan kännas svår att göra något åt. bush och alla hans uttalanden/handlingar är ett praktexempel. men sen finns den lilla idiotin, den som inte alltid visas lika självklart och som många förbiser med anledningen att den är just så liten. igår hörde jag låten med en av världens sämsta texter, två gånger (två gånger för mycket!) sebastian karlsson - do what you're told.

Someone’s gonna give and it ain’t gonna be me 
From now on you’ve gotta do what you’re told 
Follow directions, obey the law 
I let you win but you go too far 
I know the deal, baby you’re a star 
But you’re outta control, you never do what you’re told 
Read the instructions, stay on the road 
Think from above, not down below 
I’m the man, gimme control 
Baby baby please, just do what you’re told 

jag vet inte vad som är mest korkat, att han har skrivit texten själv eller att någon annan skrivit
skiten åt honom och han har tagit emot den. många kanske kan tycka att det är en liten grej,
och visst, det är en sångtext, inte direkt könsstympning, men det börjar kännas lite väl gammalt
att skämt om könsroller. för skämt blir någonstans allvar. och texter skrivna tillräckligt många
gånger blir sanna. det är just den här vardagsidiotin, vardagsförtrycket, vardagskönsrollerna
och vardagsfördommarna vi måste bekämpa.

septembers abc

anton

bloggkoll.se

corona

danni danger back in town

ekonomikris

förkylning

gish

häftigt rörelsemönster

ilandsproblem

jobb jobb jobb

klänning

ledig (ibland)

mekkas kladdkaka

nattuggla

one tree hill s06. helst med hella.

providence

quentin. RIP!!

rix fm

stavgång

transportsträcka

usafunderingar

vänskap

xmen 2 (och andra idiotiska filmer jag blivit tvingad att se)

ypperligt bra spaidé

zömn

återträffar

äta

öändliga updates