igår tog jag bussen till cambridge (minnen, minnen, minnen) där JK hämtade upp mig och körde till hans och brads lägenhet. snacka om kärt återseende! deras ställe var fint och dom lagade seriös supergod middag. caitlin kom förbi också och vi pratade och skrattade åt gamla EFminnen. det är å konstigt att forstå och jobbigt att inse att andra gör precis det jag gjorde där för sex månader sen. någon annan bor i mitt rum, går till mina lektioner, har mina lärare, festar på ef-vis, sitter på min plats i cafeterian. jag saknar det så obeskrivligt mycket. för även om boston finns kvar, mina vänner är desamma och jag kan återvända hit så blir det aldrig samma sak. EF är som en egen stad, med egna regler och sitt egna folk.
idag har jag hängt med astrid och eliot! sjukt bra. vi hämtade upp astrid i north end där hon går i kindergarden och vi lekte på lekplatsen. hon är ett energiknippe utan slut som mest leker apa hela tiden. på vägen hem var hon tvungen att gå upp i varje trappuppgång och räkna stegen. hemma lekte hon boss och sa sin vanliga grace och jag blev bjuden på supergod middag.
ikväll har david och jag spelat in. och spelat in. och spelat in lite till, i våra berklee-scarfs. jag var nervös och bitchig och hungrig, men efter ett tag släppte det och jag älskar det ju faktiskt. nu är min sångdel klar och åh så bra det känns!
1 kommentar:
coolt. Ni gör det. När får man höra?
Skicka en kommentar