berklee college of music

idag har jag hängt på berklee hela dagen. med skräckblandad förtjusning. skräck för att det påminner om midgård. förtjusning för att jag märker att jag ju faktiskt tycker om det. jag hade nästan glömt det. jag har varit med på harmony, ear training, college writing och ensemble. skillnaden är enorm och jag inser att midgård tyvärr kvävde mycket av min kärlek till musik. på berklee verkar det handla mer om individuallitet och att ha roligt. man är sig själv och får den tid man behöver.

david och jag lever i våran egen bubbla som består av oss två och en ipod. vi utbyter låtar, pratar om röster och texter och känslan vi vill förmedla. vi satt nere vid vattnet och jammade idag och sen vid boston common och spelade. en hemlös snubbe kom fram och gav oss två dollar och jämförde oss med ett band han sett på woodstock 68. jag gör saker jag aldrig skulle vågat förut, david stirrar lite extra på mig varje gång jag föreslår att vi ska improvisera. jag är fortfarande rädd och förvirrad och osäker men så fort vi spelar försvinner allt runt omkring mig. det är rena terapin. och jag vet, bara vet, att jag måste detta. nej, det funkar inte att göra samma sak i sverige, jag vill göra det med david. när vi spelar ihop finns en enkelhet, en säkerhet, en lekfullhet jag aldrig upplevt förut. det ger jag helt enkelt inte upp. 

så, nu har jag försvarat mig tillräckligt.