det är oktober nu, och ni minns vad jag sa va? att jag skulle bestämma mig nu, ta något sorts beslut. och jag tror det formar sig ett i mitt huvud, det har nog gjort under en längre tid. men vissa dagar har jag så mycket att fundera över att all min energi går år att låta bli att tänka. jag tror första delen börjar bli klar iallfall; jag vet vad jag vill nu. hur mitt drömscenario skulle se ut. då kommer bara alla frågeteckenen på hur. dom är så många att dom inte går att strukturera upp. jag lägger min tillit på att den superkorta och superintensiva veckan i boston ska ge mig alla svaren.
men oktober påminner också om ett annat oktober. ett oktober för två år sen, då jag var så stressad attt jag trodde jag skulle gå av. och ett oktober förra året då jag bara ville härifrån. och då märker man; alla framsteg är framsteg. även dom små.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar