Jag såg på Dr Phil idag när jag cyklade på iksu. Det handlade om barnaga. Tre föräldrapar var med och alla agade sina barn. Viktigt att understryka (enligt Dr Phil och dom som var där) var att dom minsann inte misshandlade sina barn. Att aga sina barn är tydligen en disciplinåtgärd. Dessa barn var inte normala, gick inte att prata med och kunde heller ej kontrolleras, därför behövde dom agas till att bli lugna, för alla vill ju ha lugna barn. Ett barn som blir slaget blir tyst för stunden, men vart är det långsiktiga tänket? Och vill föräldrar verkligen ha barn som fogar sig för auktoriteter, aldrig ifrågasätter och kuvar sig? Jag vill då inte ha det.
Barn är barn. När dom är 3 år tror jag ett barns utbrott och liknande till största del beror på föräldrarna. Det kan inte bortförklaras med att dom är "okontrollerbara". Har föräldrar i allmänhet så dålig insikt att dom inte inser barnens sätt att reagera beror på dom? Barn gör inte som dom säger, dom gör som du gör. Barn är bra mycket smartare än man tror; dom läser av stämmningar och tonlägen och blickar, för att sedan utnyttja det. Barn provocerar och behöver uppmärksamhet. Och det är normalt, en fas som jag tror alla mer eller mindre går igenom.
Jag anser att man inte skaffar barn för att ha som chica accesoarer. Med barn kommer trötthet, skitiga hem, utbrott, ett lidande socialt liv, pinsamheter, smuts, gegg, skrik och svåra situationer.
Det är inte enkelt. Barn är inte vuxna, de behöver saker förklarade för sig på ett annat sätt, behöver en konsekvent förebild och ett tryggt hem. Ingen är så viktig för barn som de personer de kallar föräldrar. Föräldrar måste stå för ett trygg, stabil tillvaro. Barn skapar ofta kaos, och då är det föräldrarnas ansvar att reda upp det, inte bidra till att det blir värre.
Det mest intressanta var att dessa föräldrar alla hade blivit agade som barn. Deras egna historier berättade om rädsla, hat och att dom inte tyckte att dom lärt sig något av att bli agade. Och ändå agar dom sina barn i gengäld. Som jag nämnde förut, man gör som man lärt sig, och det är klart att det är svårt för dessa föräldrar att bryta en ond cirkel, men när Dr Phil la fram argument och orsaker till barnens reaktioner verkade dom förvånade. Varför är det så att föräldrar som vill adoptera måste genomgå otaliga tester medans vem som helst annars kan skaffa barn hejvilt, utan någon som helst insikt, analys av sig själv, erfarenhet av terapi eller gemensam uppfostringsmetod?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar