idag ringde min larissa. som den bästa överraskningen någonsin ringde någon på min mobil utan nummer och jag hör en liten röst som säger "lisa? it's larissa" världen krymper genast, och vi skrattar och skämtar precis som förut, och man märker att man faktiskt känner den här människan. för mig finns det nog inget vackrare.
dessutom var det på dagen ett år senare sen jag åkte till usa. jag insåg det igår, och visste inte om jag orkade tänka på det eller inte. men när larissa ringde, och jag fick känna att det här året har spelat roll och inte försvinner bara för att vi är på olika platser, så orkar jag tänka på det. och blir sådär löjligt sentimental och tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar