lördag 27 september 2008

io non ho paura

jag är sällan så stolt över mig själv som nu. jag har cyklat hem i mörkret och ska sova själv. och jag klarar mig. mer än klarar, jag mår bra. jag umgås inte med människor för att jag måste eller för att paniken smyger sig på, jag gör det för att jag vill. min lägenhet är mitt hem, det är tryggt och jag behöver ensamtid på ett sätt jag aldrig behövt förut. jag kan välja det självmant, och trivas med mitt eget sällskap.

jag har kommit dit jag vill vara. och dit jag aldrig trodde jag skulle komma för ett år sen.

jag har haft en grym dag.
puss och godnatt.

1 kommentar:

indala sa...

jag är oxå stolt över dig. love.