min storsyster gav mig hemläxa när vi fikade senast. jag har haft en låg självförtroende-vecka och hon gav mig i uppgift att till nästa gång komma på 10 saker jag är bra. problemet är inte att jag inte är bra på saker, jag vet vad jag kan. problemet är att jag inte tycker att något av dessa grejer är bra nog, alternativt att jag inte tycker det är tillräckligt coolt. (vad som nu är coolt..)
jag vill kunna briljera med att vara flerspråkig, kunna rabbla gammal skönlitteratur och konst. vara superallmänbildad och vara insatt i politik och ekonomi. kunna laga bilar och veta vad som är felet på min dator.
anton påpekade, smart som han är, att jag aldrig kommer lära mig något jag inte är intresserad av. och på ett logiskt plan vet jag att det är sant, men jag kan ändå inte ta det till mig. jag märker att jag fått med mig från min uppväxt att laga mat, sy, typiska "kvinnosysslor", inte värderas lika högt som att hugga ved. så även i mina ögon. och jag hatar det, både på ett personligt plan och ur en jämställd synpunkt. varför kan det inte räcka för mig att jag kan sjunga, laga kläder, baka, att jag är en jävel på att analysera, är disciplinerad och organiserad, och kan undethålla? (iaf enligt anna)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar