årskrönika

idag är det ett år sen min fantastisk roliga avskedsfest. ett år sen mitt avstamp för usa, efter sju års peppande och planerade. därför tänkte jag skriva årskrönikan, för att sammanfatta. det här har varit det jobbigaste, konstigaste, svåraste, mest utmanande och omvälvande år någonsin. men det har också varit det intressantaste, mest lärorika, finaste, roligastre och bästa året. jag väljer att se det så.

i januari flyttade jag till usa. det var galet och jobbigt. men också fint och bra och vissa stunder var precis vad jag väntat på. vi pluggade och jag försökte skapa rutiner och ett liv. jag var mest ett vrak med ett brustet hjärta, men det var värt det ändå.

jag levde the american dream i februari. det blev bara bättre och bättre. klassen var fab, jag gjorde massa typiskt amerikanska saker och hängde med the calloways.

mars var den bästa månaden i usa. det var vår, jag var glad och trygg, jag hade mitt första springbreak och vi roadtrippade.spenderade en fantastisk vecka i new york med david. det enda jag gärna sluppit var avsked.

i april fick jag en ny klass, spelade in i studion och gick barbent. sen slutade det inte så bra, och mamma och syster kom ner. men jag hade den bästa sista veckan.

jag kom hem i maj. varvade mellan rehab i tväråbäck och samboliv med anna och lite lite jobb. det var försommar, utång, grillning och kubb. jag hade inte kunnat få en bättre homecoming. mina bad mother fuckers räddade mig verkligen.

juni fortsatte lik bra i samma anda och avslutades med världens bästa helg i sthlms skärgård.

i juli åkte jag tillbaka till boston. det var underbart, svårt, bitterljuvt men välbehövligt. lärde mig lite mer engelska, träffade nya människor, var vid havet och hade det bra.

augusti bestod av resor. en helg i new york där jag träffade anton på bow bridge och festade i brooklyn. sen sa jag hejdå till ef och vi drog på en roadtrip ner till nashville och tillbaka. oslagbart!
i september var jag rastlös och jobbade mest kväll och helg. det var konstigt att vara hemma, och veta att jag skulle stanna hemma. men jag fikade och såg massa film och var kär.
i oktober återvännde jag till boston (igen). visserligen bara en vecka men jag fick träffa david och andra fina, spela och sjunga och kolla på min nya skola. och bestämma mig.

i november hade jag bättre jobbschema, började träna igen, var galet kär och åkte till göteborg.
i december var jag ledig nästan hela tiden. jag mös, bakade, julpeppade och återsåg många kära. precis som det ska vara.