informationsflödet - inte så informativt

Ibland, allt oftare, lessnar jag så otroligt på informationsflödet vi lever i. Tidningar, tv, film, reklam, bloggar and so on. Det finns få av dessa saker som inte lämnar en bitter eftersmak hos mig. En eftersmak som säger "du borde". Borde vara smalare, mer vältränad, rikare, driftigare, smartare, lyckligare, roligare, duktigare. En eftersmak som inte kan tillfredsställa en, utan istället bara göra att man "vill" ha mer. Mer tips och motivation för att bli så som informatiosflödet säger oss att vi borde vara. Och som vår bräckliga självkänsla inte kan tackla.

Amelia och DN är de enda tidnigar jag tycker är ok, och även dessa kan ge mig den där otillräckliga eftersmaken av att inte vara bra nog. Hetsen på att lyckas. Vad är att lyckas? Artiklar som matar mig med att det är omöjligt att bli musiker, för du måste ha allt. Du måste ge allt, offra allt, armbåga dig fram och kliva över lik. Jag vill inte vara sån. Jag vill skriva mina texter för att lätta på ångesten och spela med David för att slippa tänka. Sjunga på scenen för att försöka förmedla den känslan jag känner. För att det ger mig ett obeskrivligt lyckorus. Jag vill inte erövra världen, inte vara en del av någon mediacirkus. Jag vill vara jag, utan krav från mig själv eller någon annan. Kunna stänga av rösterna utifrån och inifrån som säger att man inte kan leva på en dröm, att det inte går att "lyckas", att jag inte är bra nog, att ett fett kontrakt med Peter Swartling eller få idoljuryn att gråta är det enda sättet.

Alla tidningar som visar smala, snygga tjejer. Retuscherade så att varje människa skulle kunna se ut som en omänsklig person. Jag såg en tjej på krogen härom veckan. Hon var snygg och otroligt smal. Men i kön till toaletten så syntes det så äckligt tydligt, att det är det enda hennes liv handlar om. Att se så perfekt ut är det enda hon hinner med. Och så dessa bloggar som bara föder självhatet. Jag vill inte vara så heller. Och ändå har jag inte styrkan nog att säga nej, sätta stopp. Inte se mina serier, titta på tidningsomslagen, inte klicka mig in på dessa bloggar. Och det är det jag är allra mest less på.

Om jag aldrig kommer kunna bli så, hur mycket jag än försöker, varför försöka?
Jag vill vara tillräcklig.