roadtrippin' - the story

bare with me, det här kommer bli årets längsta inlägg.

Dag 1 – 11 augusti
efter fyra timmars sömn gick jag upp, packade det sista, drack gossip-kaffe med merel och sa hejdå. hämtade upp mina män efter en liten detour (fattar nu varför amerika is so polluted, det finns bara one ways och inga vändningsställen ifall du kör fel). vi drog från ett monligt boston, köpte upp halva dunkin donuts donuts förråd och lekte filmleken i bilen (nicholas cage!). körde längs 295 south och nånstans på vägen bestämde vi oss för att dra till atlantic city, så det gjorde vi. kom fram och hängde på ceasars palace, spelade lite enarmade banditer och gick omkring på deras boradwalk. rökte på stranden och åååh, så fett och bra. sen fick leffe och jag för oss att åka the rocket, som är emot all min feghet, men det var galet! vi flög sisådär jättehögt upp i luften jättefort och snurrade några tusen varv men det var om möjligt en ännu större adrenalinkick än six flags. wicked! efter det var temat att leta efter gula skyltar som kunde vittna om kineser i närheten. hittade tillslut ett ställe, där det visades kinesiska karaoke-musikvideos. vi fick te och såhär kändes det: ”det här är ungefär som att sitta i eran soffa, förutom att vi är i atlantic city och dricker kines te”.

sen körde vi vidare, leffe sov i baksätet och anton höll mig vaken. och ifall han inte lyckades, så finns det ju alltid skyltar for dummies, som sa ”stay awake, stay alert, stay alive. ” stannade på nåt litet ställe som hette woodbridge station och sov i bilen.

Dag 2 – 12 augusti
det är inte glamoröst att sova i bilen. no way. vi körde från woodbridge till washington dc där vi fyllde på våra basbehov, ett efter ett. (bensin, mat, röka, sova) vi hade lite svårt att hitta och jag sa ”desto närmare vi kör, desto närmare kommer vi”. enkel logik! och leffe sa att han skulle färga sitt hår i urin och det var ungefär standarden för humorn den dagen. sen var allt ett enda stort memorial. vi såg vita huset, lincoln memorial, washington monument, vietnamn war memorial, first and second worldwar memorial och tusen andra grejer, så som pentagon och den enorma kyrkogården. vi låg även med fötterna i en memorial-pool och somnade mot stentrapporna. det är ett gott liv.

sen körde vi på route 66 och lyssnade på foo fighters. tog in på super 8 motel nånstans i virginia och det var lycka säger jag bara! säng och duscha är fina grejer. vi döpte vår bil till bimbim och hade sjukligt dålig humor. allt var en penis, och allt var roligt.

Dag 3 – 13 augusti
vi tog 81 south genom virginia. åt pancake breakfast på ett litet fint diner som hette the apple house och hängde lite på walmart. mer amerikanskt än så blir det inte. vi lyssnade på country i bilen och det var så fint så fint. vi hittade ett foamhenge där vi var tvugna att stanna och skratta. det är alltså återskapade stenbumlingar från england, fast i frigolit. åkte sen till en sjö och badade och åkte igenom white trash america och trailor parks och the countryside. jag körde i vad som kände som hundra timmar den dagen, innan vi stannade på ett days inn nånstans.

Dag 4 – 14 augusti
frukost och sen route 40 mot nashville. vi kom fram vid 3 tiden och tog in på holiday inn express. lyckan var total när det visade sig att dom hade utomhuspool! där låg vi och glassade, innan jag och leffe drog ett träningspass på deras 24hour fitness center som gav mig träningsvärk i dagar. åå kvällen åt vi middag på rippy’s ribs, vilket bestod av kött kött kött och pannkakor (!). sen drog vi barrunda på broadway och det var country country country. oh happy day! dans och liveband och cowboyhattar och boots, enligt mig blir det inte så mycket bättre.

Dag 5 – 15 augusti
vi började dagen med att vandra runt i nashville. provade hattar och jackor och boots på en affär. klädstilen där är horribel och skrattframkallande. sen tog vi bimbim till route 64 genom kentucky. det var fint och roligt och impulsivt och precis som det ska vara. vi åkte förbi lincolns birthplace och åkte igenom elizabethtown. vi knarkade red bull i bilen och skrev en 60 titlar lång lista på filmer (främst) jag måste se. åt waffles och minihamburgare till middag och alla våra föreställningar och fördommar stämde. det är så enomrt stor skillnad på södern och östkusten. dialekten är brutal, alla röker, dom är mycket tjockare, and there’s really nothing there. vi träffade en läskig amerikan som först tiggde skjuts och sen berättade att han åkt in och ut ur fängelset sen han var 17. efter det halade han upp en halvtom spritflaska och stötte på mig. not the way to go to get a ride. dubbel negationerna och slangen haglade, efter att vi träffade honom är den mest sagda frasen ”y’all come to lawrenceburg and get fucked up”. ytterligare en natt som vi sov i bilen, men vi livade upp det hela med att hobby elda lite grann innan vi somnade.

Dag 6 – 16 augusti
personalen på subway där vi handlade frukost var efterbliven och otrevlig men vi var glada ändå. körde bil heeeeela dagen men det var äkta sliten underbar rodatrip känsla. vi stannade och badade, chillade i solen och hobby eldade lite mer. vi körde genom hela west virgina, landskapet var så otroligt bergigt och vackert och vi sjöng country roads. känslan alltså.

Dag 7 – 17 augusti
vi tog east 322 mot philadelphia. väl framme såg vi the liberty bell och independnce hall och jag blev lite småkär i stället. det kallas the birthplace of america och är så himla fint. dagens mission var att äta pasta eftersom vi alla cravade efter det, och vi hittade ett fint litet ställe med en rolig servitör. sen tog vi bimbim igen, vår trogne vän, mot newport. vi körde hela natten, fick panik över tullar som slutade med att vi betlade dom med enbart pennies, gjorde tummen upp till en kille som blev avsugen och skrattade skrattade skrattade. vi var framme halv sex och såg soluppgången på stranden.

Dag 8 – 18 augusti
tanken var att vi skulle sova på stranden, men det gick inte så bra, så anton och jag vandrade omkring och raggade rum innan vi vid 8 deckade på stranden och sov i 4 timmar. efter det var anton inte längre nazist-albinon som jag så kärleksfullt kallar honom, utan mer en fläckig kräfta. nu hade vi i alla fall semester och vi chillade på stranden hela dagen. solade, slumrade och badade. åt middag på the atlantic beach club, drack öl på stranden och såg dålig cartoon tv innan vi somnade.

Dag 9 – 19 augusti
megachill dag. frukost och sola och spongebob squarepants konstant på tv. på kvällen tog vi bimbim mitt ut i skogen, körde genom providence (!!) och irrade runt runt innan snälla amerikaner tillslut hjälpte oss att hitta rätt. vi kom tillslut fram till rustic drive in theater, den enda drive in som finns kvar i rhode island. och fett var det! 3 screens, massa bilar, stjärnklart och precis som du tänkt dig. jag ristade in ”the swedish bad mother fucker crew was here” och vi satt på bilhuven (hångla på drive inn: check!) och såg stepbrothers.

Dag 10, sista dagen – 20 augusti
lämnade newport vid halv tolv, åt lunch på IHOP, shoppade lite på cvs och drog sen till flygplatsen där vi hängde. markerade ut på kartan våran resrutt (nästan 3000 miles, gaaaalet långt!) käkade middag på sbarro och jag massaerade leffe som var krympling. sen flög leffe och anton och tillslut också jag.

det där är den officiella sammanfattningen. men vad som ligger bakom det går inte att förklara, för SÅ bra var det. våra tre ledord har varit junkfood, bimbim och skratt. det har varit perfekta moviemoments och passande soundtrack och dåliga skämt och kärlek. ibland får man allt man vill ha.

och med honom, it all makes sense.