Hemma.
I det som i bara fyra månader till är mitt hem.
Hemma.
Efter fyra dygn av kärlek. Fyra dagar av långa promenader från Solna till Odenplan, middagar, öl, kramar och pussar och pirr. Det är en sån ynnest att få vara såhär kär efter snart fem år. Att få älska någon, och bli älskad tillbaka, så som vi älskar varann. Vad har jag gjort för att förtjäna det? Ungefär så känns det ibland. Men jag tackar och tar emot. Älskar sättet han ser på mig.
Hemma.
Landade i ett Umeå med 7 (!) plusgrader (i februari!?). Umeå är aldrig så vackert som när man varit ifrån det ett tag. Aldrig så vackert som när man vet att man ska härifrån. Den här staden som jag älskar och hatar. Som det är dags att bryta sig loss ifrån. Staden som hållit hela mitt liv i sin stadskärna, som jag svurit över, längtat bort ifrån.
Nu lyser solen helt annorlunda. Bara för att jag vet. Det är mina sista fyra månader och detta liv kommer aldrig tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar