memory lane

dom flesta har höjt på ögonbryna och sett förvånade ut när jag sagt att jag bara är här en vecka. och jag vet att det är kort men det var det jag kunde ha råd med, och det har varit så sjukt bra ändå. I got what I came for. har ätit på mina favvoställen, träffat dom viktiga, chillat och haft semester, spelat spelat spelat och bara hängt i den staden som är så hemma. 

idag har jag käkat blueberry pancakes på IHOP. sen tog jag en trip down memory lane til EF. och det är precis som förut, bara det att allt är annorlunda. jag fick prata med peter vid the front desk, krama om lauren och hämta mitt diploma i yellow house. och jag saknar det så mycket att det gör ont. om jag fick skulle jag göra om det, göra det igen. och igen och igen. 

shit vad länge det är tills jag får vara här igen.

bunker hill och porter's

imorse drog jag till bunker hill community college och träffade maria, international coordinator. vi pratade igenom en massa och hon gav mig kursplaner och papper och tips. det är så konstigt att tänka sig att om ett år kanske jag går där. och jag vet inte vad jag ska tycka om det hela. det är inte den fancy skola och jag tänkt att jag ska gå, det är överhuvudtaget inget som jag tänkt. men det är det bästa för mig just nu. varje beslut du tar, involverar andra och genom detta beslut säger du nej till något annat. varje beslut betyder en uppoffring. och hur vet man vad som är värt att offra?

idag har vairt lika udda som i lördags. alltifrån tjejerna som stoppade mig på gatan för att ta en "funny picture", till killen som prackade på mig en massa om finanskrisen och vägrade sluta prata till tjejen vi gav alla våra mynt till vilket resulterade i att universum betalade tillbaka och vi fick huge discounts på american eagle. 

annars har idag har varit en superdag. lunch vid qunicy market på quiznos (dave's special) och shopping på newbury. efter det födelsedagsmiddag på teriyaki house. sushi och kyckling, david lärde mig äta med pinnar och espressocake från starbucks med ett ljus i. ikväll har vi spelat på porters och åh, det kommer alltid vara porter bellys. jag fick träffa dave, jessica, duncan, will, gino och massa andra. vi jammade och improviserade och sjöng allsång till time of your life. 

imorrn åker jag hem. jag ignorerar det. 

you&me

idag har varit en lugn dag. jag sov till ett, har chillat med david, pratat med älskling via skype (åh) druckit kaffe med dave pa cafe nation, handlat och lagat mat och karvat pumpa med david. vi rostade fröna och gjorde en superläskig mun. sen har jag läst, läst, läst min underbara bok (min mosters migrän eller hur jag blev kvinna) som snart är slut. har läst för david på svenska och han säger att det låter som poesi.

nu ska jag snart krypa ihop på min airbed för imorrn är en fullspäckad dag, med bland annat davids födelsedag.

the first out of many

igår tog jag bussen till cambridge (minnen, minnen, minnen) där JK hämtade upp mig och körde till hans och brads lägenhet. snacka om kärt återseende! deras ställe var fint och dom lagade seriös supergod middag. caitlin kom förbi också och vi pratade och skrattade åt gamla EFminnen. det är å konstigt att forstå och jobbigt att inse att andra gör precis det jag gjorde där för sex månader sen. någon annan bor i mitt rum, går till mina lektioner, har mina lärare, festar på ef-vis, sitter på min plats i cafeterian. jag saknar det så obeskrivligt mycket. för även om boston finns kvar, mina vänner är desamma och jag kan återvända hit så blir det aldrig samma sak. EF är som en egen stad, med egna regler och sitt egna folk.

idag har jag hängt med astrid och eliot! sjukt bra. vi hämtade upp astrid i north end där hon går i kindergarden och vi lekte på lekplatsen. hon är ett energiknippe utan slut som mest leker apa hela tiden. på vägen hem var hon tvungen att gå upp i varje trappuppgång och räkna stegen. hemma lekte hon boss och sa sin vanliga grace och jag blev bjuden på supergod middag.

ikväll har david och jag spelat in. och spelat in. och spelat in lite till, i våra berklee-scarfs. jag var nervös och bitchig och hungrig, men efter ett tag släppte det och jag älskar det ju faktiskt. nu är min sångdel klar och åh så bra det känns!

warmth

helgen har varit lugn och skön. jag har sovit mycket, läst en massa i min intressanta bok, gått långpromenad i t-shirt (!), jag har ätit lunch med cait på athans och uppdateras om ecuador, finanskrisen, valet och non-boyfriends. jag och david har varit på bio och sett the secret life of bees som var helt obeskrivligt underbar på alla sätt och vis. vi har vandrat downtown, ätit burritos och dom, by far, godaste chocolate chip cookies ever på boloco, lyssnat på fool's garden och spelat spelat spelat. vi övar som galningar inför inspelningen. sitter ute på bakgården med löv virvlande omkring oss eller på trappen på framsidan i solen.

igår var en udda dag. först hittade vi en rosa babysko i affären. sen såg vi en blå skål med gröt på gatan. sen en man i röd-vit lack motorcykeloutfit. efter det en snubbe i en krogkö i nattlinne plus att det blåste så mycket att vi gick dubbelvikta och skrattade.

ikväll blir det middag hos jk och brad tillsammans med cait. antingen homecooked eller take out. mys. 

berklee college of music

idag har jag hängt på berklee hela dagen. med skräckblandad förtjusning. skräck för att det påminner om midgård. förtjusning för att jag märker att jag ju faktiskt tycker om det. jag hade nästan glömt det. jag har varit med på harmony, ear training, college writing och ensemble. skillnaden är enorm och jag inser att midgård tyvärr kvävde mycket av min kärlek till musik. på berklee verkar det handla mer om individuallitet och att ha roligt. man är sig själv och får den tid man behöver.

david och jag lever i våran egen bubbla som består av oss två och en ipod. vi utbyter låtar, pratar om röster och texter och känslan vi vill förmedla. vi satt nere vid vattnet och jammade idag och sen vid boston common och spelade. en hemlös snubbe kom fram och gav oss två dollar och jämförde oss med ett band han sett på woodstock 68. jag gör saker jag aldrig skulle vågat förut, david stirrar lite extra på mig varje gång jag föreslår att vi ska improvisera. jag är fortfarande rädd och förvirrad och osäker men så fort vi spelar försvinner allt runt omkring mig. det är rena terapin. och jag vet, bara vet, att jag måste detta. nej, det funkar inte att göra samma sak i sverige, jag vill göra det med david. när vi spelar ihop finns en enkelhet, en säkerhet, en lekfullhet jag aldrig upplevt förut. det ger jag helt enkelt inte upp. 

så, nu har jag försvarat mig tillräckligt. 

att komma hem ska vara en schlager

JAG AR HAR!!!

fattar ni!? jag fattar det knappt sjalv. resan gick bra men var lang. underholl mig med tva filmer och min bok. blev utfragad i amsterdam, sakert bara en rutingrej men jag blev jakligt nervos och skraj anda. sen svettades jag, hade pulsen i 180 och log sa att mungiporna nastan sprack nar jag landade och sag david igen. det var varsta filmogonblicket och jag kan inte fatta att det gatt 7 manader. aaaah. ikvall har david bjudit mig pa cheesecake factory. vara favvoappetizers, pasta och supergoda cheesecakes i en doggybag. plus massa prat om overanalysering, the secret, var musik och framtiden. vi skrattade at mig som en potentiell pudel och nar david jamforde berklee med guacamole. det ar sa naturligt att vara har att det nastan blir onaturligt. men fy fan vad bra det ar. det ar som att komma hem varje gang.

nu sitter david och spelar gitarr som den meganord han ar och imorrn envisas han med att jag ska folja med pa hans lektioner pa berklee.